Naturen runt Vallentuna är med några får undantag inte orörd vildmark. Den är formad av människor som har levt, arbetat och rört sig här i hundratals – ibland tusentals – år.
När du går på en stig i dag går du ofta i andras fotspår.
Stenmurar och gränser
Stenmurar slingrar sig genom skog och öppna marker.
De berättar om:
- gamla åkergränser
- betesmarker
- ett landskap som brukats för hand
Många av murarna är äldre än de flesta husen i området – och står kvar som tysta vittnen.
Det öppna landskapet
Åkrar, ängar och hagar är inte bara tomma ytor.
De är:
- arbetsplatser
- livsmiljöer för växter och djur
- en del av det landskap som ger Vallentuna sin karaktär
Att gå längs kanten av ett fält är ofta att följa en gammal rörelse – mellan gård, skog och vatten.
Vägar som blev stigar
Många stigar och grusvägar har en gång varit:
- körvägar
- gångvägar mellan gårdar
- leder till vatten eller bete
Det är därför de ofta går där de går – längs höjdryggar, torrare mark eller naturliga passager.
Spår av bebyggelse
Ibland syns:
- husgrunder
- igenvuxna öppna ytor
- träd som står märkligt ensamma
Det kan vara tecken på torp, gårdar eller platser där människor levt nära naturen på andra sätt än i dag.
Natur och människa – tillsammans
Landskapet runt Vallentuna är ett samspel:
- skog som planterats och brukats
- marker som betats i generationer
- vatten som styrt var människor slagit sig ner
Det gör området levande – men också sårbart.
Att gå med omtanke
När du rör dig i ett kulturlandskap:
- följ stigar och vägar där det går
- visa extra hänsyn i öppna marker
- tänk på att marken ofta används även i dag
Allemansrätten gör det möjligt att gå här – men den bygger på respekt.
Ett annat sätt att se på vandringen
Du går inte bara genom naturen. Du går genom ett landskap som bär på minnen.
Att lägga märke till dem förändrar ofta hur stegen känns.